Blogg

En nostalgisk snuttefilt

Makalös comeback, skriver Göteborgsposten i sann lokalpatriotisk anda. Årets viktigaste låt, skriver en av kvällstidningarna.

Det signalerar nöjesredaktioner svältfödda på nyheter som de kan spinna kring och göra uppslag på.

Henrik Berggrens uppmärksammade singel, som från ingenstans, släpptes i går är ju verkligen inte märkvärdig. Om inte det faktum att den dekadente, självförbrännande Broder Daniel-sångaren och chefsideologen faktiskt äntligen släpper en singel efter så många tysta år är märkvärdigt.
Låten, To My brother, Johnny, är en rak fortsättning från där BD lämnade oss. Med en text om ett uppvaknande från ett mörker till en värld som nu tycks obegriplig i en plötsligt vuxen mans ögon. It’s like nothing is for real now.
Jag tror inte att ett enda BD-fan lär bli besviken över det här livstecknet. Jag blir det inte. Men det är ju en låt just för oss. En låt att skickas tillbaka i tiden till. Inget ont i det. Men om det skulle vara det viktigaste i år, då är jag den första att beklaga.

Samtidigt släpper Nybros finest, Avantgardet, sin nya singel, Hög i gränder. Ett band som inte försöker dölja att de har lyssnat en hel del på BD och den ramlar-runt-på-andra-långgatan-tills-måsskriken-väcker-dig- pop som ägde indiesverige en gång för länge sen.

Två artister gör förstås ingen våg. Men kanske våras det ändå för den svenska indiepopen. Gitarr, trumma, bas liksom. Och lite sång på gränsen.

Det kan bli till en nostalgisk snuttefilt för en nu medelålders publik.