Dammiga kostymer och en skateboard

När Tindersticks mötte Pavement. Jösses så bra det blev. Och fortfarande är.

Jag gillade verkligen Pavement i början av 1990-talet. Såg dem på Emmabodafestivalen och det är fortfarande något av det galnaste, sjukaste, jag sett.

En trummis som vägrar följa planerad låtlista. En sångare som till slut tröttnar på otakten och river hela trumsetet.

    Men ännu mer gillade jag brittiska The Tindersticks i mitten av samma 90-tal. Var inte besatt, men nästan. Deras dammiga kostymer, brustna hjärtan och tomma glas när personalen tänder upp baren och säger att det är dags att gå hem.

    Att de skulle göra en cover på lofi-hjältarna Pavment och deras hjärna till slacker, sångaren Stephen Malkmus, kändes väldigt avlägset. Tindersticks är ju så mycket elegantare. Mer orkesterdike än skateboard och Vans.
    Men så fort man hörde – och hör – Here så inser man att det är ett äktenskap i himlen. Pavments original är lysande. Men Tindersticks lyckas vrida om kniven ytterligare ett varv.